PISSNAPALM

Vad har jag gjort för att förtjäna detta egentligen?
Här kommer man till jobbet efter 6 veckors sjukskrivning och ynka 3 personer frågar hur jag mår!
Tillomed dom jag trodde skulle ens bry sig Liiite hälsade inte ens på mig. Vad i helvete?
Är det jag som är uppfostrad "fel"?
Är inte det en självklarhet att man hälsar på en kollega och frågar hur den mår när man VET att den gått igenom nåt jobbigt? Eller är det bara jag som tycker det!?

Idag var det droppen.
Känner bara att jag aldrig mer vill tillbaks dit.
Fattar inte att vissa människor kan vara så jävla kalla.
Är det nåt jag gjort dom eller?
Tycker inte jag är en speciellt elak person.
Och varför i helvete ska jag gå och vara trevlig mot folk som inte ens kan lyfta arslet ur vagnen och säga "hej"!?

Fan vad trött jag blir!
Tur att min arbetsledare är världens underbaraste och hjälper mig genom det här.

Jag mår inte bra, alls!
Inte nog med att knät gör pissont och sömnen suger.. Näe! Då ska allt bara falla samman. Och här sitter jag nu, knaprar tabletter och tjuter, framför big bang theori. Wtf!?

Pjuuufh.. Nu har jag skrivit av mig lite.
Eller vänta..

LJDFJNDLJKALKJÖKFJLDÖLFDLMDLJGÖFLDLDKAJGAÖKJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så.. All done.

Jaa ni, det är en väldigt bra fråga.
För några månader sen ringde jag ett samtal och rådfrågade en kvinna om vissa saker.
Jag berättade hur jag kände mig, vad jag gått igenom och vad som försegick i min omgivning.
Efter ungefär 20 minuters pratande frågade hon mig:
"hur gammal är du?"
"22.."
"Oj, det är nog inte så bra då.."
Hon menade att jag var i "riskzonen" för att gå i väggen.

Men jag försökte neka det lite snyggt och gjorde om min "story" för henne. Sa att saker och ting säkert skulle lösa sig och att det nog skulle bli bra tillslut.

Sen gick tiden.

Jag började på ett nytt jobb, nära hemmet.
Allt kändes hur bra som helst i början.
Tills jag en dag fick stå och verkligen andtränga mig för att inte börja stött-tjuta när jag stod vid en av maskinerna.
DÅ hade jag inte ens tänkt sådär flummigt som jag kan göra ibland. Stod och gjorde det jag skulle och lyssnade på nån knäpp sprallig musik.
Inte heller hade jag haft en dålig dag eller nåt sånt.
Det kom bara från INGENSTANS!
Sen kom mardrömsnätterna. (Som fortfarande håller i sig). Ligger antingen sömnlös eller så blir det max ett par timmars sömn.
När jag väl somnade kunde man räkna med att vakna upp 5-7 ggr den natten.

De enda som vetat om det här är min underbara pojkvän som försökt stötta mig så mycket som möjligt och 2 av mina bästa vänner.
Att jag inte berättat det för nån annan är inget personligt.
Men jag skäms över det och det känns som man är en jävla dramaqueen när man tar upp det.
Vet inte vart det här kommer ifrån, men det måste få ett stopp, innan det går FÖR långt.

Att jag varit off mot andra kompisar och bekanta beror på det här.
Har inte vetat hur jag ska hantera det.
Tycker att jag försökt hitta på saker med folk och så, men för vissa är det tydligen inte tillräckligt. Man ska finnas där hela tiden och när man väl säger "Nej" står dom där som ett frågetecken och bara "oj, är du sjuk eller pank!?" Hah,  jaa ni.

Jag skriver väldigt sällan på den här förbaskade bloggen, men just idag kändes det som ett bra tillfälle. och om inte annat att få skriva av sig allt det här.
Är fortfarande en del jag valt att inte skriva ner.
Men det är inget som är värt ändå.


Såatteh.
Så är det.

Show's over!

Det var nog 100 år sen jag skrev här.
Det har ju faktiskt hänt en del sen sist!

Bra saker:

• Mitt psyke pår mycket bättre nu. Skulle söka kurator eller psykolog för mina jävla panikångest-attacker. Men jag löste det på egen hand. Visste varför jag mådde dåligt. Och det har både jag och min pojkvän löst tillsammans. Känns så himla bra just nu! <3
• Var hos läkaren och fick bekräftad operation på höger knä. Det är i princip samma operation som dom gjorde på vänster knä bara att jag kommer slippa Gips och Ortos. Så nu blir det "bara" lindat och max 2 veckor på kryckor. Dock måste jag vara sjukskriven från jobbet minst 3 veckor. (kommer blir pank den tiden, men det löser sig!)
• Har skrivit ett finfint CV med hjälp av Jensa såklart. Så nu blir det ut och kolla andra jobb. :)
• Har börjat ta tag mer och mer i mitt jäkla körkort och har även klarat av flera delar på testerna som finns på datorn. (Y)
  

Mindre bra saker:

• Mina sömnproblem börjar dyka upp igen. Är konstant trött men när det väl kommer till kritan att sova så går det inte. Kroppen är död men huvudet far i 1000 km i h verkar det som.
• Jag har gått en längre tid och känt mig irreterad och ledsen på jobbet. Och det är inte för stället jag jobbar på..(för jag trivs jättebra där) men jag är väldigt trött på att känna mig obetydlig och mer som en SAK än en människa. Och det är återigen inte pga personalen på AF och inte heller dom jag jobbar med, för dom är underbara! Men, låt oss bara säga att jag önskar jag hade en arbetsledare jag kunde få lite medkänsla ifrån.. Eller åtminstånde ett "hur mår du?". Hur svårt ska det vara egentligen!?
• Tänker för lite på mig själv och för mycket på andra. Och nu när min kropp börjar säga ifrån tränger man bara bort det. Jag som egentligen inte ens har några ryggproblem har börjat känna som "hugg" i svanken imellanåt.
  
  
  
  Sådär ja. Det var lite om vad hänt/ händer i min tillvaro nu.
  Skulle nog kunna fortsätta skriva minst 10 saker till på båda. Men det får räcka sådär.
  
  Nu ska jag nanna. för imorrn är det Måndag igen och då börjar jobbet som vanligt!
  Nighty!
  
  //PISSNAPALM

Hej gott folk!

Jag är lite glad för jag har ju faktiskt semester. (Y)
Igår var det awesome för då kom finaste Jensa, Ivar & Emma hit.
Vi drack och skrattade. Underbart. + att vi hittade min gamla bok om orgasmer. Haha!
Så efter ett par öl vart det riktigt kul att läsa den. ^^

I natt sov Ivar hos mig och han drog och jobba i morse, stackarn. Men jag gick upp samtidigt som honom. Vid 7.
Vid halv 10 kom världens bästa Jessi hit med sin busiga dotra och drack kaffe. Hon var typ världens sötaste för hon hade kirrat en bakelse till mig <3.
Vi satt här och kollade på Mysteriet på Greveholm och snackade om allt och inget. Bra morgon! (Y)

Sen samgick vi till hennes dotters dagis och sen vidare upp till henne.
Återigen, BRA morgon. Dock upptäckte jag att jag verkligen har världens sämsta kondition..
Kanske ska göra nåt åt det?
Naah..
Nästa år ^^.

Nu ska jag städa lite här och sen gå och handla lite.
P.I.L // Pissnapalm
Haha! Glad_Emma!? ;D
Jensa, Jag och Ivar <3 :D
Hahahahaha! Jensa har biffigare boobies än mig! xD

Det är några som undrat vilken läggning jag egentligen har..
Straight hade jag sagt, för bara några år sen.

Den där jävla klyschan med att komma på vilken läggning man har på högstadiet (om inte tidigare till och med) är så jävla bullshit så det finns inte.

Jag kom på vad jag "var" i gymnasiet. 2an tror jag att jag gick i.
Jag satte mig ner och funderade ungefär en vecka. Tror det var sportlov eller nåt.

Gick tillbaka i tiden redan till lågstadiet.
Kan ta det i korta drag:

Jag har aldrig varit den populära tjejen, den snygga tjejen, och inte ens den söta tjejen.
Jag var den som försökte vara som alla andra men misslyckades nåt kopiöst.
En kille kom till och med fram till mig och frågade varför jag aldrig lyckades bära upp dom kläderna jag hade.
Mitt enda svar på det var mer eller mindre att jag "ville ha dom så".

Jag var aldrig med på gymnastiken under skoltiden.
Men det hade sina orsaker.
Jag föddes med luxerande knäskålar (och har fortfarande kvar det, fast ungefär 10 ggr värre nu). Med andra ord så går mina knäskålar ur led väldigt lätt.
Hur som helst.
Dom FÅ gångerna jag var med på gymnastiken och det kom till ombyte/ duschande mådde jag alltid dåligt över nåt. DÅ trodde jag det var nån slags osäkerhet över min kropp. Eftersom de flesta var väldigt noga med hur de såg ut och var även VÄLDIGT noga med att berätta det för alla. Fast dom la ofta fram det bakvänt.. Typ;
"Usch vilken stor rumpa jag har!" = "Kolla min snygga rumpa!"
"Jag har knappt NÅGRA bröst!" = Kolla mina snygga bröst!"
Osv osv..

Jag smet alltid in på toaletten och bytte om, för jag kände mig "konstig".
En gång var det några tjejer utanför toan som stod och bankade på toadörren och skrek att dom behövde komma in. Så jag öppnade dörren och möttes av två storbystade stejer i string.
Jag vart helt häpen och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Så jag blev stående där.
"Vad fan glordu på då!? Är du lebb eller!?"
Hmm...

Redan när jag började högstadiet hade jag ett osynligt rykte om att vara lesbisk.
Vet inte varför egentligen.
Men i 8an blev jag trött på alla fördomar och blickar så jag ändrade stil totalt.
Klädde mig bara i stora hängiga kläder och sminkade mig knappt.

I gymnasiet skaffade jag kanyler och piercade mig överallt där det var möjligt ungefär.
(och ja, det inkluderar "dom" ställerna).

Oj, nu kom jag av ämnet här lite.

Jag har alltid haft pojkvän. Aldrig flickvän.
Har bara haft 3 seriösa förhållanden i mitt liv.
Eller, 1 om jag fick säga. Dom andra två var distansförhållanden och det slutade som det slutade.

I mitt andra förhållande började jag fundera mera över min läggning, inte just pga honom.. Utan mer allmänt.
Det var typ då jag kom på vad jag var.

Numera när folk frågar svarar jag att jag är Bisexuell.

Dock måste jag erkänna att jag aldrig haft känslor för en tjej.
Jag känner att jag är attraherad till vissa tjejer. Dock tror jag att jag är rättså kräsen.
Jag har blivit "erbjuden" att ragga på vissa tjejer och tillomed gå snäppet längre än det.. Men jag har alltid backat ur.
"Varför gör du det!?"
"FÖR JAG TÄNDER INTE PÅ MÄNNISKAN!" Shit!

Så en dag, träffade jag en tjej som förändrade mig helt.
Vi blev vänner och umgicks nästan varje dag.
Hon var perfekt.
Genomsnäll, fick mig att skratta, fick mig att känna mig bra + att hon var sinnessjukt fin.
Dock fick jag inte känslor för henne.
Men det var nog för jag redan hade en pojkvän, som jag älskar. Och inte kan tänka mig ett liv utan. <3

Men men.

Jag har själv sagt till henne att jag aldrig känt så som jag gjorde för henne  för nån annan tjej tidigare.
Vet inte om det var vänskapen eller vad det var.

Idag har vi inte lika bra kontakt längre, vilket kanske både är bra och dåligt.
Kan dock säga att jag saknar henne.

Hur som helst!

Idag lever jag i ett lyckligt förhållande med min pojkvän.
Vårt förhållande är för övrigt rättså jävla awesome.
Varför inte spana in brudar och göra det till en par-grejj? *fniss fniss*

Menatteh, nu börjar jag få skrivkramp.
Nu vet ni.

Hej hej!

Jag har tydligen ingen egen vilja när det kommer till mitt utseende eller min kropp.
Folk kritiserar mina piercingar, det kan jag acceptera.
Folk kritiserar mina tatueringar, det kan jag acceptera.
Folk kritiserar min kropp, det kan jag INTE acceptera.

Jag skiter fullständigt i vad folk tycker nu.

"Du är för smal Hanna.."
"Fan vad smal du är.."
"Du ser nästan ut som en anorektiker ju Hanna.."

Nu är jag så jävla trött på det!

Jag gick upp i vikt men det var fan inte för min egen skull!

Nu struntar jag i hur jävla mycket kritik och skit jag kommer få.
Jag har bestämt mig för att få tillbaks min kropp jag hade innan jag och Jensa blev tillsammans.
Jag vill ha tillbaks mina magrutor, mina skinny ben och mina skinny armar.
Jag ÄR sån, och kommer alltid vara!

Jag är född smal, och jag kan inte ändra på det så mycket.
När jag "går upp i vikt" sätter det sig på samma ställe - och det är magen.
Hur jävla snyggt är det på en skala?
Kan ni säga det till mig va!?
Hur snyggt är det med en ölmage därav resterande kroppsdelar är hur smala som helst och vissa knappt existerande!?
Jag har ingen rumpa, jag har inga tuttar. SÅN är jag.
Ska jag SJÄLV känna mig vacker eller åtminstånde LITE attraktiv så gör jag det här valet nu.

Acceptera det eller dra någonstans!

Fredag:
Jag och Fina Jessi hade PF (Pojkvänsfritt) uppe hos henne.
Vi satt utanför hennes fönster i den varma solen och drack cider, pratade om allt mellan himmel och jord samt att efter ett par glas vin lekte vi lite i lekparken ^^.
När det blev kyligt gick vi in och fortsatte pratet och mysandet.
Sen gick vi ner och våldgästade Jensa och Jonas, där även Yvette, Patrik och nån dejt till Yvette var.
Soft kväll som fan! Helt underbar!<3

Lördag:
Jag och Jensa tog Subarun till Växjö och hälsade på hanses farmor.
Hennes tillstånd är inte det bästa så någonstans kände vi att det kanske var sista gången vi träffade henne.
Det var extremt blandade känslor. För det mesta var det sjukt jobbigt för alla men vi avslutade dagen med att åka och äta god mat och sen hem till hans farmors hus där Jensas morbror fick sova.
Vi satt och pratade om allt möjligt knasigt, plus att vi hittade  3 söta och nyfikna igelkottar utanför huset.

Söndag:
Jag och Jensa drog in till stan och shoppade loss lite på Chilli.
Vi hittade massa fräsiga tavloir till nya lägenheten så nu slipper man iaf se lite av den hemska tapeten som finns där.
Vi gick till Donken och käkade och sen var det raka spåret ut till hans mamma för att byta bil samt lämna en säckärra. Vi satt där ute ganska så länge och disskuterade om Jensas jobb och allt.
Så NU kom vi tillbaks till Sörping igen och nu ska vi avrunda kvällen med lite American Dad och choklad.
Eller ja.. JAG ska det.. Jensa ska tydligen till Philipsstad sen. Nånstans förbi Örebro. Bra framförhållning dom har där på hans jobb.. Hmm..

Hur eller hur.
Hoppas er helg har vart awesome och att den kommande veckan även blir bra!
Later Folks!

Saknar som bara den.
VAD är det jag saknar då?
Jaa du, det vet jag ärligt talat inte.
Helheten, närheten.. I dunno?
Men det känns liksom.... tomt.

Och hur fan säger man det utan att det ska låta helskevt?
Text är bra skit..
...Eller inte...

Fuck.

Nåja, jag ska inte låta allt för nedtryckande.
Fredas var faktiskt awesome. Jag, Jensa, Yvette och Wastesson satt hemma och drack.
Det var faktiskt chill, vi flumma som vanligt och sen drog vi ner till Hagatorget - men där vart det kallt så vi gick hem igen. :P
Lördas var rätt chill. Jag och Wastesson shoppae sommarlik-dricka på Glasbanken. Sen kom han på när vi kom hem att han ändå inte kunde dricka för han och Jensa skulle till Tyskland på Lördagnatt.
Såatteh, vi gjorde inte så mycket den dagen.
Åkte ut till Jensas mamma och där fick jag ett fårskinn ^^,
Söndag . . .Ja, idag alltså. Jag sitter och tråkar ihjäl. Så jag tänkte åka in till stan men så upptäckte jag att det är stängt där. K-u-l...
Så det blir väl HC istället. Dock tar det ju 5 minuter att "göra" stan där. Men alltid nåt. Pallar inte sitta här helt själv.
Ingen vill leka med mig :(. Alla mina bäst-finisar är iväg eller har inte tid...! Bajs på er..

Näe,  nu ska jag dricka kaffe i en timma och sen går min buss.

Tjillevippen!

Sitter och chillar med Wastesson, Yvette och Jensa. Bira, vin, grogg och snack om allt och inget. Soft som fan!
Situationen är så jävla bra.
Samtidigt har jag en människa i huvudet jag inte kan släppa.
Kan någon säga mig varför?

Förvirrad_tjej_89!

Problem nr 1:
Det snurrar så jävla mycket i mitt huvud nu.
Jag vet inte hur jag känner eller vad jag vill.
Min enda tanke nu är att jag inte vill såra eller pajja nåt.
Det känns sjukt jobbigt och jag vet inte varför.
Varför skulle jag känna så här om jag bara tyckte en liten sak? Det måste väl vara mer då? Eller?

Problem nr 2:
Jag var hos läkaren igår och kollade upp varför jag tappar så sjukt mycket hår.
Jag var nog ganska hård mot henne för jag började bli orolig över det hon sa.
Hon verkade ganska obekväm eftersom hon rabblade upp symptomen för en sak - och dom råkade passa in rätt "fint" på dom jag har.. Men jag vet inte. Vill inte kasta yxan i sjön. Jag ska dit på Tisdag och ta fler prover. Så vi får se.

Bra som fan:
Jag var i folkparken igår och träffade fina människor. Nära vänner, nya som gamla.
Kändes så jävla skönt att bara skita i allt och ta en impulsbuss in till Norrpan.
Det blev dricka, vattenpipa och allsång. Sweet som FAN! <3
Sen fick jag skjuts av 2 nyfunna vänner till Sörpan. Awesome!

Och Nu:
Ska jag slänga mig i ett bad och fundilera lite. Sen ska jag dricka lite kaffe och göra nåt till frukost.

Vartefter:
Ska jag tvinga hit lite awesome folk för jag vill dricka bira ikväll!

Later Folks!