PISSNAPALM

Det är några som undrat vilken läggning jag egentligen har..
Straight hade jag sagt, för bara några år sen.

Den där jävla klyschan med att komma på vilken läggning man har på högstadiet (om inte tidigare till och med) är så jävla bullshit så det finns inte.

Jag kom på vad jag "var" i gymnasiet. 2an tror jag att jag gick i.
Jag satte mig ner och funderade ungefär en vecka. Tror det var sportlov eller nåt.

Gick tillbaka i tiden redan till lågstadiet.
Kan ta det i korta drag:

Jag har aldrig varit den populära tjejen, den snygga tjejen, och inte ens den söta tjejen.
Jag var den som försökte vara som alla andra men misslyckades nåt kopiöst.
En kille kom till och med fram till mig och frågade varför jag aldrig lyckades bära upp dom kläderna jag hade.
Mitt enda svar på det var mer eller mindre att jag "ville ha dom så".

Jag var aldrig med på gymnastiken under skoltiden.
Men det hade sina orsaker.
Jag föddes med luxerande knäskålar (och har fortfarande kvar det, fast ungefär 10 ggr värre nu). Med andra ord så går mina knäskålar ur led väldigt lätt.
Hur som helst.
Dom FÅ gångerna jag var med på gymnastiken och det kom till ombyte/ duschande mådde jag alltid dåligt över nåt. DÅ trodde jag det var nån slags osäkerhet över min kropp. Eftersom de flesta var väldigt noga med hur de såg ut och var även VÄLDIGT noga med att berätta det för alla. Fast dom la ofta fram det bakvänt.. Typ;
"Usch vilken stor rumpa jag har!" = "Kolla min snygga rumpa!"
"Jag har knappt NÅGRA bröst!" = Kolla mina snygga bröst!"
Osv osv..

Jag smet alltid in på toaletten och bytte om, för jag kände mig "konstig".
En gång var det några tjejer utanför toan som stod och bankade på toadörren och skrek att dom behövde komma in. Så jag öppnade dörren och möttes av två storbystade stejer i string.
Jag vart helt häpen och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Så jag blev stående där.
"Vad fan glordu på då!? Är du lebb eller!?"
Hmm...

Redan när jag började högstadiet hade jag ett osynligt rykte om att vara lesbisk.
Vet inte varför egentligen.
Men i 8an blev jag trött på alla fördomar och blickar så jag ändrade stil totalt.
Klädde mig bara i stora hängiga kläder och sminkade mig knappt.

I gymnasiet skaffade jag kanyler och piercade mig överallt där det var möjligt ungefär.
(och ja, det inkluderar "dom" ställerna).

Oj, nu kom jag av ämnet här lite.

Jag har alltid haft pojkvän. Aldrig flickvän.
Har bara haft 3 seriösa förhållanden i mitt liv.
Eller, 1 om jag fick säga. Dom andra två var distansförhållanden och det slutade som det slutade.

I mitt andra förhållande började jag fundera mera över min läggning, inte just pga honom.. Utan mer allmänt.
Det var typ då jag kom på vad jag var.

Numera när folk frågar svarar jag att jag är Bisexuell.

Dock måste jag erkänna att jag aldrig haft känslor för en tjej.
Jag känner att jag är attraherad till vissa tjejer. Dock tror jag att jag är rättså kräsen.
Jag har blivit "erbjuden" att ragga på vissa tjejer och tillomed gå snäppet längre än det.. Men jag har alltid backat ur.
"Varför gör du det!?"
"FÖR JAG TÄNDER INTE PÅ MÄNNISKAN!" Shit!

Så en dag, träffade jag en tjej som förändrade mig helt.
Vi blev vänner och umgicks nästan varje dag.
Hon var perfekt.
Genomsnäll, fick mig att skratta, fick mig att känna mig bra + att hon var sinnessjukt fin.
Dock fick jag inte känslor för henne.
Men det var nog för jag redan hade en pojkvän, som jag älskar. Och inte kan tänka mig ett liv utan. <3

Men men.

Jag har själv sagt till henne att jag aldrig känt så som jag gjorde för henne  för nån annan tjej tidigare.
Vet inte om det var vänskapen eller vad det var.

Idag har vi inte lika bra kontakt längre, vilket kanske både är bra och dåligt.
Kan dock säga att jag saknar henne.

Hur som helst!

Idag lever jag i ett lyckligt förhållande med min pojkvän.
Vårt förhållande är för övrigt rättså jävla awesome.
Varför inte spana in brudar och göra det till en par-grejj? *fniss fniss*

Menatteh, nu börjar jag få skrivkramp.
Nu vet ni.

Hej hej!