Kära bror
Bror Migge och hans sambo Kinna är hos oss här ute på Harstena.
De kom idag och ska stanna till onsdag.
Tyckte att han verkade rättså pigg när vi träffades. Nu har han dock gått och lagt sig för han böjade känna sig hängig.
Hur som helst..
Vi har suttit ute i trädgården och fikat och haft hur trevligt som helst.
Jag började nästan tro att allt började bli bra igen.
Men så kom jag in i köket - och möttes av en väldans nerstämt pappa.
han fick syn på mig, och det enda han sa var; "han är fan inte bra.. Inte bra alls ser jag.."
Jag förnekade det och sa att jag tycker han ser pigg ut. Han hade liksom tillochmed duttit och skämtat om sin sjukdom en del.. Och om alla läkarbesök och strålningar.
Men återigen fick jag en nerstämd blick och bara svaret; "Mmh.. Jag vet inte.."
Det är mycket blandade känslor.
Jag är jätteglad att han kunde komma ut och tillbringa lite tid med oss. Kunna ta igen allt vi missat under alla dessa år vi inte haft nån kontakt. Nu på senare år har vi ju fått tillbaks kontakten - vilket känna underbart.
Men så händer det här honom...
Han ligger fortfarande i friggeboden och sover.
Man hör enda in i huset hur han nästan hostar upp lungorna.. Fy fan säger jag bara.
Vill bara gå ut och krama honom.
Idag när vi träffades kramades vi hårt och länge. Mådde så sjukt bra av det.
Tycker du kan bli bra nu bror.
Du får inte må så här.
Dra åt helvete jävla fitt-lungcancer!
Jag älskar dig bror..
De kom idag och ska stanna till onsdag.
Tyckte att han verkade rättså pigg när vi träffades. Nu har han dock gått och lagt sig för han böjade känna sig hängig.
Hur som helst..
Vi har suttit ute i trädgården och fikat och haft hur trevligt som helst.
Jag började nästan tro att allt började bli bra igen.
Men så kom jag in i köket - och möttes av en väldans nerstämt pappa.
han fick syn på mig, och det enda han sa var; "han är fan inte bra.. Inte bra alls ser jag.."
Jag förnekade det och sa att jag tycker han ser pigg ut. Han hade liksom tillochmed duttit och skämtat om sin sjukdom en del.. Och om alla läkarbesök och strålningar.
Men återigen fick jag en nerstämd blick och bara svaret; "Mmh.. Jag vet inte.."
Det är mycket blandade känslor.
Jag är jätteglad att han kunde komma ut och tillbringa lite tid med oss. Kunna ta igen allt vi missat under alla dessa år vi inte haft nån kontakt. Nu på senare år har vi ju fått tillbaks kontakten - vilket känna underbart.
Men så händer det här honom...
Han ligger fortfarande i friggeboden och sover.
Man hör enda in i huset hur han nästan hostar upp lungorna.. Fy fan säger jag bara.
Vill bara gå ut och krama honom.
Idag när vi träffades kramades vi hårt och länge. Mådde så sjukt bra av det.
Tycker du kan bli bra nu bror.
Du får inte må så här.
Dra åt helvete jävla fitt-lungcancer!
Jag älskar dig bror..
Oh Nej..
Varför?
Seriöst, varför i helvete blir det så här?
Vad har jag gjort?
INGET ju!
Saker börjar gå åt skogen igen.. Med både mig och folk i min omgivning.
Det höll på att lösa sig.. Men så sket det sig igen.
Min missbildade urkukade jävla fittkropp börjar balla ur igen.
Höfterna började kännas bra, även fotlederna.
Nu har dom börjat göra AIDS-ont och bulta som fan igen.
Knäna har skött sig relativt bra. Jag kom faktiskt fram till att det nästan var över en månad sen dom gick ur led - tills i förrgår. Sen dess har dom kukat ur minst 3 ggr per dag. Skönt, verkligen.
Åhja, allt är väl inte skit.
I morgon ska jag träffa mina estetpolare hemma hos Jejje i Finspång. Ser fram mot det som satan. Känns som evigheter sen vi sågs.
Hoppas bara det inte gör så här jävla ont då.
Som det är nu kan jag knappt ta mig ur sängen.. - Det GÅR.. Men palla. Känns som nån sitter med en borrmaskin och borrar i höftkulorna.. Mmmmh..
Det finns ingen som vill byta kropp med mig?
Seriöst, det finns INGET positivt med denna kropp.. Så tänk över ert val.
PEACE*
Seriöst, varför i helvete blir det så här?
Vad har jag gjort?
INGET ju!
Saker börjar gå åt skogen igen.. Med både mig och folk i min omgivning.
Det höll på att lösa sig.. Men så sket det sig igen.
Min missbildade urkukade jävla fittkropp börjar balla ur igen.
Höfterna började kännas bra, även fotlederna.
Nu har dom börjat göra AIDS-ont och bulta som fan igen.
Knäna har skött sig relativt bra. Jag kom faktiskt fram till att det nästan var över en månad sen dom gick ur led - tills i förrgår. Sen dess har dom kukat ur minst 3 ggr per dag. Skönt, verkligen.
Åhja, allt är väl inte skit.
I morgon ska jag träffa mina estetpolare hemma hos Jejje i Finspång. Ser fram mot det som satan. Känns som evigheter sen vi sågs.
Hoppas bara det inte gör så här jävla ont då.
Som det är nu kan jag knappt ta mig ur sängen.. - Det GÅR.. Men palla. Känns som nån sitter med en borrmaskin och borrar i höftkulorna.. Mmmmh..
Det finns ingen som vill byta kropp med mig?
Seriöst, det finns INGET positivt med denna kropp.. Så tänk över ert val.
PEACE*
Piss & Inzekkt
Jag är numera sambo med min syster.
Det ligger kablar och nördgrejjer överallt. Men, det blir nog bra!
Någon form av inflyttningsfest kommer väl så småning om. Får se. Hon är ingen partypingla och det är väl inte jag heller.
Blir väl nåt mer chill I guess.
För övrigt har jag skrattat lite denna morgon.
Såeh, jag tycker ni ska kolla på denna video. Sök pån och Enjoy!
Blir Sörpan snart tror jag. Men först ska vi tvätta klart.
PEACE*
Det ligger kablar och nördgrejjer överallt. Men, det blir nog bra!
Någon form av inflyttningsfest kommer väl så småning om. Får se. Hon är ingen partypingla och det är väl inte jag heller.
Blir väl nåt mer chill I guess.
För övrigt har jag skrattat lite denna morgon.
Såeh, jag tycker ni ska kolla på denna video. Sök pån och Enjoy!
Blir Sörpan snart tror jag. Men först ska vi tvätta klart.
PEACE*
Mitt så kallade "liv"
Ibland känner man bara att allt är fullständigt åt helvete.
Finns ingen mening i någonting.
Händer det något bra så händer nåt urkukat som trycker ner en fullständigt.
Vad händer i mitt liv då?
Jo, för er som är intresserade så kan ni ju läsa:
Jag är arbetslös och har skitlite pengar.
Jag har konstant ont i mina höfter, knän och fotleder, av någon obeskrivlig jävla anledning.
För cirkus 2 månader sen blev jag dumpad av den som fick mig att må som bäst.. Den som var min lykta i mörkret..
Den jag älskade över allt annat. Och för att hälla lite extra salt i såret så träffade han en ny tjej bara nån dag efter han dumpade mig. Detta är något jag fortfarande inte kommit över för 5 öre. Tänker på honom istort sett varje dag och saknar honom.
Min bror har lungcancer och det ser inte alls ljust ut.
Han har strålats tidigare - och blev bra. Men sen började tumören växa igen så nu ska han in och strålas igen.
Dock finns det en hake.. Fungerar inte det här, så finns det inget mer läkarna kan göra för honom.
Så, det känns tungt, som fan.
Mitt liv är en jävla röra.
Finns så sjukt mycket mer som händer nu, men det orkar jag inte skriva ner. . .
Man vågar inte planera ett skit för man är nästan övertygad om att det kommer gå åt helvete.
Jag pratar med en psykolog.. Men vad fan hjälper det?
Att prata med någon löser inte så många knutar i en. Man mår väl hyffsat för stunden, men sen då?
Sen vill man bara supa sig obeskrivligt jävla full och däcka någonstans och hoppas att man inte vaknar.
Tyck att jag överdriver, men saker är den att det skiter jag fullständigt i.
Kände bara att jag ville skriva av mig.
Uppknullat... Så jävla uppknullat...
Finns ingen mening i någonting.
Händer det något bra så händer nåt urkukat som trycker ner en fullständigt.
Vad händer i mitt liv då?
Jo, för er som är intresserade så kan ni ju läsa:
Jag är arbetslös och har skitlite pengar.
Jag har konstant ont i mina höfter, knän och fotleder, av någon obeskrivlig jävla anledning.
För cirkus 2 månader sen blev jag dumpad av den som fick mig att må som bäst.. Den som var min lykta i mörkret..
Den jag älskade över allt annat. Och för att hälla lite extra salt i såret så träffade han en ny tjej bara nån dag efter han dumpade mig. Detta är något jag fortfarande inte kommit över för 5 öre. Tänker på honom istort sett varje dag och saknar honom.
Min bror har lungcancer och det ser inte alls ljust ut.
Han har strålats tidigare - och blev bra. Men sen började tumören växa igen så nu ska han in och strålas igen.
Dock finns det en hake.. Fungerar inte det här, så finns det inget mer läkarna kan göra för honom.
Så, det känns tungt, som fan.
Mitt liv är en jävla röra.
Finns så sjukt mycket mer som händer nu, men det orkar jag inte skriva ner. . .
Man vågar inte planera ett skit för man är nästan övertygad om att det kommer gå åt helvete.
Jag pratar med en psykolog.. Men vad fan hjälper det?
Att prata med någon löser inte så många knutar i en. Man mår väl hyffsat för stunden, men sen då?
Sen vill man bara supa sig obeskrivligt jävla full och däcka någonstans och hoppas att man inte vaknar.
Tyck att jag överdriver, men saker är den att det skiter jag fullständigt i.
Kände bara att jag ville skriva av mig.
Uppknullat... Så jävla uppknullat...